behövde skriva av mig..
Nu sitter jag ensam i min garderob, med läx-böckerna i knäet.
Lyssnar tyst på westlife - try again, härlig lugn låt som man faktiskt kan koncentrera sig till.
Jag försöker få in religion i mitt huvud. Det är inte så enkelt som jag skulle önskat att det hade varit. K-dom, J-dom och Islam har vi, prov på tisdag. Jag vill verkligen klara det och bara kunna njuta av resten av veckan. Jag klara inte fler motgångar, som många har märkt så har jag inte mått tipptopp de senaste veckorna. Jag har försökt tänka positivt för det mesta, men ibland slår bara tårarna över. Det har varit mycket saker som har hänt den senaste tiden. Skolan har tagit väldigt mycket tid och det är ju så i nian, det viktigaste året som jag måste skärpa mig i. Vännerna har också tagit en stor del i mitt liv den senaste tiden. Jag har försökt att höra av mig till er, försökt att inte tappa er. Men ibland klara man bara inte allt själv. Man måste hjälpas åt. Göra det tillsammans. Jag tror jag har fått ordning på vännerna nu och hoppas de trivs med mig som vän. Vill absolut inget illa, jag vill bara er väl och utan er, så kulle mitt liv vara meningslöst. Ni har hjälpt mig så mycket, så mycket med att fortsätta och gå vidare i mitt liv. Utan er så skulle jag fortfarande vara kvar i den idiotiska gropen som jag suttit fast i länge. Kärleken för mig har inte heller varit bra, jag har mått dåligt pga den. Jag kan inte hjälpa det men så är det. Det är inte förens nu jag har kunnat gå vidare, jag är på god väg och har snart klarat det, jag är stolt över mig själv över vad jag klarat att komma över. Innan var en ny dag en utmaning för mig, nu är en ny dag en väg mot ett underbart liv.
Jag vill även tacka min underbara familj som stöttat mig igenom det här, funnits som en hand, som jag alltid hade kunnat ta imot. Ni förstår verkligen inte hur mycket jag uppskattar er. Ni finns alltid och jag älskar er med hela mitt hjärta. Hade ni inte funnits hade inte jag heller funnits. Jag har kanske inte visat hur mycket jag tycker om er och det ber jag om ursäkt för, jag har varit sur och eländig ibland, förlåt. Men alla har vi våra dåliga dagar. Jag ska bättra mig jag lovar, utan er hade jag inte varit den jag är idag. <3
Nu ska jag fortsätta med mitt religion pluggande och plugga till jag kan det.
För Louise hon är stark & hon klara det här.
Tack för att du läste, det betyder mycket för mig.
Otroligt mycket.
Här är jag, du ser mig, jag står där jag hör hemma.
PUSS lg.
Lyssnar tyst på westlife - try again, härlig lugn låt som man faktiskt kan koncentrera sig till.
Jag försöker få in religion i mitt huvud. Det är inte så enkelt som jag skulle önskat att det hade varit. K-dom, J-dom och Islam har vi, prov på tisdag. Jag vill verkligen klara det och bara kunna njuta av resten av veckan. Jag klara inte fler motgångar, som många har märkt så har jag inte mått tipptopp de senaste veckorna. Jag har försökt tänka positivt för det mesta, men ibland slår bara tårarna över. Det har varit mycket saker som har hänt den senaste tiden. Skolan har tagit väldigt mycket tid och det är ju så i nian, det viktigaste året som jag måste skärpa mig i. Vännerna har också tagit en stor del i mitt liv den senaste tiden. Jag har försökt att höra av mig till er, försökt att inte tappa er. Men ibland klara man bara inte allt själv. Man måste hjälpas åt. Göra det tillsammans. Jag tror jag har fått ordning på vännerna nu och hoppas de trivs med mig som vän. Vill absolut inget illa, jag vill bara er väl och utan er, så kulle mitt liv vara meningslöst. Ni har hjälpt mig så mycket, så mycket med att fortsätta och gå vidare i mitt liv. Utan er så skulle jag fortfarande vara kvar i den idiotiska gropen som jag suttit fast i länge. Kärleken för mig har inte heller varit bra, jag har mått dåligt pga den. Jag kan inte hjälpa det men så är det. Det är inte förens nu jag har kunnat gå vidare, jag är på god väg och har snart klarat det, jag är stolt över mig själv över vad jag klarat att komma över. Innan var en ny dag en utmaning för mig, nu är en ny dag en väg mot ett underbart liv.
Jag vill även tacka min underbara familj som stöttat mig igenom det här, funnits som en hand, som jag alltid hade kunnat ta imot. Ni förstår verkligen inte hur mycket jag uppskattar er. Ni finns alltid och jag älskar er med hela mitt hjärta. Hade ni inte funnits hade inte jag heller funnits. Jag har kanske inte visat hur mycket jag tycker om er och det ber jag om ursäkt för, jag har varit sur och eländig ibland, förlåt. Men alla har vi våra dåliga dagar. Jag ska bättra mig jag lovar, utan er hade jag inte varit den jag är idag. <3
Nu ska jag fortsätta med mitt religion pluggande och plugga till jag kan det.
För Louise hon är stark & hon klara det här.
Tack för att du läste, det betyder mycket för mig.
Otroligt mycket.
Här är jag, du ser mig, jag står där jag hör hemma.
PUSS lg.
Kommentarer
Postat av: lisa
jag älskar dig, och lämnar dig aldrig. <3
Trackback
