louiisegustafsson

Smärtan i knäet som jag hade i gårkväll, det går verkligen inte att beskriva. Ingen kan någonsin tänka sig in i det. Jag kunde knappt sova igår. Försökte och försökte, det gick tillslut och sov ändå hyffsat bra. Imorse var jag öm i det, men det förstår man ju. Det jag gör nu är bara ligger i sängen med datorn eller läser lite tidningar. Det finns inte så mycket att göra. Jag måste försökta se framåt. Försöka att inte gräva ner mig i detta, fast det kommer tårar hela tiden, så måste jag kämpa. För jag vet att jag kommer tillbaka så småningom, men det kommer ta ett bra tag. Det kommer kännas som en evighet, men jag får inte ge upp. Jag får stöd ifrån, laget, vänner och familjen. Ni betyder mer än vad ni tror. Tack för att ni hjälper mig.

Här ser ni en bild på hur det såg ut igår, ingen vacker syn precis.



Jag kommer att få göra en operation till senare. Då dem kommer att fixa korsbandet..

________________________________________________________________________________

Pappa, vi kommer fixa detta tillsammans, du och jag.
Det kommer bli tufft, men livet är tufft. Vi löser detta,
för både du och jag vet att vi klarar allt tillsammans.
vi hjälper varandra med detta också.
Jag vet att du kommer finnas här för mig.
Jag älskar dig.