louiisegustafsson

sitter här i kökssoffan nu, precis kommit hem ifrån farfar på ålderdommshemmet, han är inte stark nu längre. det är inte mycket kvar för honom. när han blev sjuk så förstod jag inte riktigt, vad kan jag ha varit? jag va nog 10. han blev förrvirrad och lite glömsk. allt blev värre och värre och tillslut fick han flytta till ålderdommshemmet. det är svårt att minnas mycket från farfar eftersom jag bara va tio år när han blev sjuk. jag minns att mattis alltid satt i hans knä och han kallade han för lilla ''knallhatten'', haha, inte vet jag varför. men det bara gjorde han. när jag hör orden får jag alltid ett smile på läpparna :)

det är inte förrens nu jag verkligen innsett vad som händer, min farfar, min pappas pappa är väldigt svag, han orkar inte mer snart och då kommer han komma upp till himlen. han kommer bli en fin ängel, det vet jag. han kommer titta ner på oss varje dag och hjälpa oss med det svåra. jag tycker verkligen synd om farmor nu, hon har det svårt. farfar ligger och tittar i en säng på hemmet och farmor vet inte vad hon ska göra. jag tror så mycket att farfar vill säga till alla att han snart försvinner och älskar alla väldigt mycket. men det går inte, det är svårt för honom att prata. han är hjälplös.

men du ska veta farfar, vad som än händer så kommer jag alltid minnas dig.  
du är & har varit en bra farfar, mot oss alla tre.
vi tycker om dig & älskar dig med hela vårt hjärta ♥ 

pappa, jag förstår hur du känner, jag kommer finnas här för dig.
jag kommer stötta dig, genom livets gång.
du är min bästa vän och jag älskar dig från topp till tå! ♥